Två förlorade skolår och inget fritids. Jag säger inte det var lätt för kommunen att lösa problemen kring Fred men faktum kvarstår:
m
Kommunen gjorde fel (Skola, Dnr 41-2013:5722 & Fritids, Dnr 41-2015:6141).
m
Ibland blir det fel! Jämför med en patient som får sin tunntarm kapad av misstag under en operation. Den patienten får en summa pengar via patientförsäkringen för sveda och värk. I Freds fall, ingenting. Freds rektor som utredde långsamt (inte alls?), fick inte den minsta lilla prick i sitt cv. Efter allt som hände (eller snarare inte hände), hade han fortsatt fullt förtroende från utbildningschefen och ordföranden i utbildningsnämnden.
Så, jag kontaktade BEO som inte ansåg att utebliven utbildning och uteblivet särskilt stöd räknas som kränkning.
Så, jag anmälde till JO som inte ansåg att det fanns anledning att fundera kring om det var ok att ”skyndsamt” i praktiken innebar två år.
Så, jag anmälde till DO som inte ansåg att det fanns anledning att fundera kring om Fred hade blivit diskriminerad, antagligen för att hans fall var för unikt. DO driver helst fall som kommer fler till del. DO var dock hjälpsamma och tipsade om att jag kunde kontakta en lokal diskrimineringsbyrå för att få hjälp, vilket jag gjorde. Diskrimineringsbyrån hade inga möjligheter att driva enskilda fall men tipsade om att jag skulle anmäla till DO. Och de ställde gärna upp och uttalade sig i media om det i framtiden skulle bli eventuell rättssak i Freds fall.
Så, jag vände mig till MLSV som inte hade några medel att driva enskilda ärenden just då.
Så, jag anlitade den lokala advokatbyrån som kom fram till att de inte kunde hjälpa oss med någon form av upprättelse. De ville dock ha 10000 kr för att de hade läst Freds dokumentation.
m
C H O C K / F * C K
Finns det ingen som kan hjälpa det lilla barnet mot en resursstark kommun?
Jag började tänka mindre, om jag bara tog fighten om fritidsavgiften som vi hade betalat utan att få något fritids för pengarna. Fritidsavgiften, den borde jag väl i alla fall kunna få tillbaka?! Nope, jag borde ha sagt upp platsen som Fred inte nyttjade enligt utbildningschefen. Varför skulle jag säga upp en plats som vi hade behov av? Jag överklagade och vårt ärende hamnade hos förvaltningsrätten som konstaterade att vi hamnat fel, att vi skulle vända oss till tingsrätten. För det behövde jag anlita en advokat men summan för fritidsavgifterna var för liten för att rättsskyddet i hemförsäkringen skulle gälla. Och advokatgrejen lockade sådär, efter resan med den lokala advokatfirman.
Vid den här tiden kallade någon mig för rättshaverist. Jo, men måste man inte stå upp för sin sak om man tror att man har rätt? Få saker är väl så viktiga att strida för, som alla barns rätt att gå i skolan. ”Ge dig, du vill inte processa i flera år.”, ”Det går inte att vinna mot en kommun.” och ”Den här mamman försökte få upprättelse och förlorade. Hon måste nu betala rättegångskostnaderna á 300000 kr.”.
Jag gav mig inte och tack vare tips på facebook från andra föräldrar i en subgrupp till Elevens rätt, så hittade jag en advokatbyrå i Norrland som sägs vara bäst i landet när det kommer till skadestånd till elever som råkat illa ut i skolan. Advokatbyråns jurist började med att läsa igenom besluten från SI och konstaterade att fallet hade potential. Jag darrade, hur skulle det bli med rättegångskostnaderna om Fred förlorade?
Juristen förklarade:
”…tingsrätten kan besluta att även om barnet inte lyckas övertyga rätten, så kan rätten besluta att skolhuvudmannen ändå skall stå sina processkostnader, under förutsättning att rätten bedömer att det trots allt funnits skälig grund för barnet att väcka talan. Denna regel återfinns i 6 kap 13 § andra stycket skollagen samt 6 kap 7 § första stycket diskrimineringslagen.”
”Till saken hör även att rättsskyddet i hemförsäkringen täcker en motparts kostnader upp till ett visst belopp för det fall barnets talan inte vinner bifall.”
m
Då så, jag betalade 15000 kr (Tack älskade mamma för att du bidrog med 10000 kr, de pengarna du hade lagt undan för Freds körkort) till advokatbyrån och fick en stämningsansökan för pengarna. Den skickades till kommunen, för att de skulle ta ställning till om de ville betala. Det ville de inte. Kommunen ansåg att det är schysst att använda våra skattepengar för att ta ärendet till domstol, istället för det betydligt billigare alternativet ”Förlåt, det blev fel”.
I och med det, så uppstod en tvist mellan Fred och kommunen. Freds rättsskydd i familjens hemförsäkring kickade igång och försäkringsbolaget kom från och med då, att betala 80 % av advokatkostnaderna. En reviderad stämningsansökan skickades in till tingsrätten och det kostade ytterligare 2800 kr. Vi betalar ur egen ficka medans kommunen använder våra skattepengar för att anlita en advokat för att komma undan Freds krav. Vari ligger rättvisan i det?
m
Jag tänker att en förlust kan funka som ögonöppnare för lagstiftarna, att systemfelen måste fixas.
Jag tänker att en vinst kan funka som prejudikat för andra barn med funktionsnedsättning*, att de vågar stämma sina kommuner för diskriminering.
m
Jag önskar och hoppas att någon annan vågar driva process för att få fram ett prejudikat, för att föräldrar ska kunna få skadestånd för förlorad arbetsinkomst. För vet ni, ensamstående föräldrar som hamnar i samma skit som vi gjorde, de går bokstavligen under. De måste sluta arbeta när barnet inte kan vara i skolan och på fritids. Och ibland pågår det så lång tid, att deras SGI nollas.
Till midsommar, så ska det vara klart. Jag lär återkomma.
/ Mamma Wifi
m
m
* De barn som inte har en dokumenterad funktionsnedsättning – diagnos, jag kan inte se att det finns någon lag att hänvisa till i kampen för upprättelse. Det krävs inte en diagnos för att få särskilt stöd men en diagnos krävs för att få upprättelse. Så j***a ologiskt.
m
Mamma WiFi 