Hur snacket går när en Vård- och omsorgsnämnd avslår ett autistiskt barns önskan om att få var inkluderad.
Nästa ärende, en 13-årig pojke med autism och språkstörning. Han har önskat att få gå kvar på skolans fritids istället för att åka taxi ner på stan och ha fritids i korttidshuset.
Varför har han önskat det?
Det vet vi inte, vi har inte frågat honom.
Har ni frågat föräldrarna?
På sätt och vis. Mamman var här och pratade i 40 minuter men vi antecknad inte vad hon sa, så det finns inte.
Har ni frågat pojkens lärare?
Nej.
Vad säger lagen, får vi säga ja?
Lagen säger att vi ska fixa fritids men inte hur. De som skrev lagen menar att det ibland är bäst för barnet att ha fritids med ”vanliga” barn och att man då ska fixa så att det blir så.
Hur vet vi vad som blir bäst för just det här barnet?
Enligt pojkens läkare är fritids på skolan bäst för hans fysiska, språkliga och sociala utveckling.
Pengar då, vad blir billigast för skattebetalarna?
Definitivt fritids på skolan eftersom skattebetalarna då slipper kostnaden för taxiresor. Kostnaden för att ta hand om pojken är densamma oavsett var hans fritids äger rum.
Vad blir bäst för vår nämnd?
Fritids i korttidshuset. Om vi väljer fritids på skolan, då måste vi betala pengar till Utbildningsnämnden. Det kommer inte se snyggt ut i våra räkenskaper. Att Utbildningsnämnden åker på kostnaden för taxiresor, det är inte vårt problem.
Vad blir bäst för våra chefer och personal?
Fritids i korttidshuset. Om vi ska låta några andra ta hand om den här pojken, vad ska då vår chef och personal göra om dagarna? Och korttidshuset står ju och kostar hyra alla dagar i veckan.
Ok, vi måste tänka på vårt bästa. Vi säger nej till pojkens önskemål med motiveringen att fritids i korttidshuset funkar, det duger.
Mamma WiFi 